Min uppfödning startade med en fantastisk kull som sedan utgjorde stommen i min fortsatta uppfödning. Kvantiteten uteblev men kvaliteten blev desto bättre. Mentalt var det här en otroligt bra kull och exteriört helt OK. Två av dem ställdes ut och fick oftast Ck. Tyvärr hade inte många upptäckt att vi har bra bruksegenskaper i vår ras, så A-kullen kan inte ståta med så många meriter av den sorten. Jag själv var ganska grön och tävlade endast i lydnad på den här tiden. En av orsakerna var nog att vi alltid möttes av frågor typ: "Är det där en hund?" "Ska du inte skaffa dig en riktig brukshund snart?" osv. Känner ni igen det?! Hela A-kullen togs ut på både MUH och korning, där den bästa, min avelstik Anjara, fick 211 p, medan hanen i kullen fick 159 p och de andra tikarna 103 resp 130 p (den senare tyvärr "skott-ovan").